Igår satt vi i parken som ligger ett hus ifrån oss, och hade just käkat lite picknick. Stella var färdig med sin macka och sprang runt och lekte glatt, både själv och med andra barn. Hade kul i rutschkana, sprang på gräset, osv. Själv tog jag fram en pocketbok och njöt av höstsolen.
Sa spontant till H; ”Jag är väldigt glad att sitta här. För mig är det här vi gör nu betydligt mysigare än om vi skulle vara i en trädgård och kratta och Stella skulle leka där helt själv”. Sen återgick jag till min bok.
Idag i härliga Aspuddsparken slog samma sak mig. Det är väldigt enkelt att gå till ett ställe som är nära hemifrån, i naturen, och som är hur mysigt som helst. Som jag inte själv behöver ta hand om.
Trädgård eller lägenhet är ett evigt samtalsämne här i Stockholm, framför allt när man har barn. Oftast slår känslor som idag över. Nästan alltid.
Åt andra hållet är det mest bara i maj, när försommarsol värmer och grillsuget slår till.
Men dagar som idag, då tvekar jag inte någonstans. Inte en enda sekund.