Wow, vecka 35!
Ännu en sån där siffra som helt plötsligt känns hög. Myyycket högre än 34. Lustigt det där, var får jag det ifrån? Iallafall är det enligt beräkningarna 41 dagar kvar till beräknad förlossning, herregud det är ju typ i övermorgon!
Jag mår fortsatt bra, men det är klart att det frestar på. Vaddå, vad är det som är jobbigt liksom? frågade någon. Vad svårt att förklara! Jag sa spontant något som att det mesta är lite jobbigare hela tiden, typ som att man har en infektion i kroppen. Haha. Håller ni med? Eller hur kan man jämföra det? Just den där tröttheten, belastningen generellt alltså.
Sen att man har sura uppstötningar och tror man ska kräkas, att det är tungt, att man helt plötsligt nästan tappar andan av en spark som tagit hårt på något ”fel” ställe, ilningar i ljumskarna, plötsliga sammandragningar och andnöd, plötslig ryggvärk, nattliga uppvak för att man måste kissa/inte ligger skönt/känner för intensiva sparkar/drömmer mycket osv, det är ju utöver liksom. Haha, underbart. 🙂
Men missförstå mig inte. Jag klagar inte. Jag har en lätt graviditet (igen), och det här är på många sätt ett helt underbart tillstånd.
Utdrag från Familjeliv – Vecka 35
Kroppen: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.
Jag: Jag har det lätt. Jag vet inte om det är min längd eller grundfysik som gör det, men att bära ett barn är inte så påfrestande för mig – tack och lov. Men så har jag gått upp ”lagom” också, vilket är ren flyt, för jag äter lite mer än vanligt, eller just unnar mig själv aningen mer (mellanmål + något gott nästan varje kväll). Men det är klart, jag försöker ju hålla igång så gott det går och äter ändå hyfsat medvetet på det stora hela.
Jag har helt klart mer boa-behov den här gången än förra. Det är nog årstiden i kombination med insikten att det kan vara svårt att få till efteråt som gör det. Det känns på något sätt som att jag måste ha det mesta hemma klart för att sedan kunna koncentrera mig på det jag ändå ska igenom. Förlossning. Tiden efteråt. Jag vill så gärna börja tänka på det, måste sluta tänka ”det ooordnar sig, man kommer ju igenom det”. Utan att kunna styra förloppet så är ju ändå förberedelse A och O. Så därav att jag verkligen vill göra klart en massa saker så jag sen kan släppa det och vända mig inåt istället.
För övrigt känner jag mig rätt klar både med graviditet och jobb nu. Mätt.
Snart så.