Jag vet. För varje litet framsteg så blir det roligare. Varje tid med ett barn känns som den bästa. Det blir liksom roligare och roligare för varje dag som går.
Men ändå. Förstår ni hur ljuvlig den här lille parveln är? Som snusar och sover och bara luktar ljuvligt. Som ligger tätt mot ens bröst – inte för att han behöver utan för att jag inte kan låta bli – och sussar med djupa andetag. 100% njutning, totalt välmående.
Bara tanken på att han snart vuxit ur de där minsta små kläderna i 50/56, eller snart behöver gå upp en storlek från blöjorna i nyföddstorlek, det gör mig helt gråtfärdig.
Vem kan frysa tiden lite?