…och åker buss till simmet vid Gullmars idag, för första gången.
Jag känner av innebandyn i benen och med tanke på hur seg löpningen varit på slutet (läs: hela sommaren) så är tunga ben det sista jag behöver på lördagens tjejmil. Och Årstaskogens backar sätter sig just där. I benen alltså. Och kanske lite i huvet också…
Även om jag reviderat mitt ursprungliga mål (under 55) och blir ”nöjd” under 60 så kan jag iallafall göra det jag kan för att känna mig pigg.
(usch, det tog emot att ens skriva den där siffran 🙁 )