Eller hur var det nu…
Inatt tog Max feber fart och han har snörvlat enormt – och vaknat till typ varje kvart. Stackars liten. Han har myst med mig i sängen, hoppas han tankade lika mycket närhet som jag. Vi får liksom passa på, för inte förrän nästa vecka lugnar allt ner sig och vi kan få en normal vardag där vi ses normalt mycket.
Stella har hostat massor och ropat efter hjälp flera gånger. Men däremot måste jag samtidigt säga att hon ju känns så stor. Hon har själv närvaro nog att dricka vatten på natten när hon hostar (flaska nedanför sängen, sedan lägger hon sig och somnar om)- för ett halvår sedan hade hon lätt bara vrålat att hon är törstig.
Hur som. H tassade upp jag vet inte hur många gånger fram till 2-snåret, sedan tog jag över för han är ju inte helt hundra han heller och jag klarar givetvis att jobba trots en knackig natt.
Men trött är jag, lite dimma nu som jag sitter i bussen vid 07.15.
Ni då?
Pigga och glada? 🙂