Ikväll ryckte världens bästa faster (ja alltså jag kommer inte upp i hennes nivå med mina egna brorsbarn, tyvärr) in och tog sig an våra barn hemma hos oss. Med sina egna två, yngre än våra. Fullt upp, kan man säga!
Jag ville inte missa första tillfället att vara med på aktivitet med alla nya kollegor, så hjälpen uppskattades enormt.
På agendan stod detta – klättring. Alltså, så grymt kul! Jag är inte så värst rutinerad men några möhippor har det blivit, någon gång i jobbsammanhang och för länge sedan på klippor i Thailand. Senast klättrade bara Henke, av någon konstig anledning.
Hela fyra vändor blev det för mig och väldigt kul var att komma upp till toppen – även om jag på några av de svårare banorna inte höll mig till rätt färg utan regnbågsklättrade. Ajja. Man får vara nöjd med det. Underarmarna skakar och det blir intressant att se hur de känns imorgon!
Ett alternativ till att klättra i Västberga är Railay, Krabi, Thailand. Same same but different.