Idag denna sommarens kanske varmaste dag jobbade vi (läs: framför allt Henke och pappa) som allra mest för denna semester. Projekt göra-om-lada kallade på uppmärksamhet.
Man fungerar nog olika men vi gillar egentligen att vara rätt aktiva även på semestern. Vi kan liksom romantisera om att ta det extremlugnt och läsa böcker i en solstol men när det väl kommer till kritan är vi rätt usla på det. Vi njuter ett tag tills vi helt plötslig (ganska tidigt) känner oss helt förslappade. Då är allt jobbigt och vi hamnar också under 5-minutersprincipen som vi brukar kalla det. Att var man än skulle ges möjlighet så skulle man kunna somna inom 5 minuter.
Det är en skön men ändå huvudsakligen obehaglig känsla. Det är också oftast just då vi blir som mest less på det mesta (inklusive varandra).
Ja men så summa summarum så föredrar vi att ha lite energi även på semesten. Att göra åt energi ger mer energi, och den känslan är angenämare.
Så när det vankas stugprojekt hjälper vi således gärna till. Att bo i nybyggd lägenhet ger inte riktigt möjlighet till samma – låt oss säga – kreativitet. Och möjlighet att kavla upp ärmarna, utan krav på egentliga kunskaper.
Årets större grej har varit golv i ladan. När stuga innebär en stor dalagård som denna finns det liksom alltid något att göra. Kul – både att (ibland) hjälpa till och att det bara blir bättre.
Ladan då med slitet golv och sjukt mycket skräp rent ut sagt. Såklart en massa fint och med affektionsvärde och så på en så gammal släktgård, men också sånt som liksom bara lyckats bli kvar. Mina föräldrar har gjort ett hästjobb verkligen med att rensa. Stuva om, fräscha till och slänga.
Sen har pappa gjort grundarbete till nytt golv (vilket inte vill säga lite) och nu har Henke grovarbetat i två hela dagar typ. Galet bra.
Det har grävts, mätts och sågats, om och om igen. Och det inte med raka, enkla brädor – nej äkta feta träplank i tidstypisk stil ska det vara, hur mycket extrajobb än alla ojämnheter ger. Dvs mycket. Henke var uppgiven många gånger, och oj vad de slet. Grymma.
Resultatet är fantastiskt. Släng dig i väggen, Ernst, osv.
Henke Insta-de till och med.
Det finns liksom nu ett helt utrymme, inte bara en sliten yta med trädgårdsredksap och en massa skit huller om buller, på obefintligt golv. Slarvigt att inte fota Före, för det går inte att föreställa sig. För oss är detta bara vackert, typ. 🙂
Sen är det ju så kul med alla grejer man hittar. Historien.
Lite före, Henke som välförtjänt sover (med en öl i handen, haha) i en paus och lite prylar. Gamla verktyg från min farfars far, och visst också gamla patroner – coolt.
Och jag då, jo men jag hjälper gärna till också om jag får. Tydligen ”behövdes” jag inte i ladan idag (och var väl inte så sugen på just det heller) men jag gick mer mot finsnickeri och restaurerade möbel idag.
Även här saknas tyvärr före-bild men totalt genomdammig och rostig symaskin från tidigt 1900-tal gav jag mig på. Den var i extremt risigt skick och egentligen är den väl det än. Men jag jobbade ett gäng timmar (typ 4kr och fick den iallafall till en fräschare version av sig själv. Okej att förvara saker på i en fin lada, eller så.
Det var många varv med stålull, borstande och tvättande. All fanér på bordsskivan var flikig i alla kanter så den slipade jag bort med kniv. Synd på de fina, ingraverade måttangivelserna, men det var ett måste. Osv osv och ja – jag var nöjd när jag var klar, vad den nu än ska användas till. Eller inte användas till. 🙂
Husqvarna Triumf. Ytterst kul att det satt kvar en bit tyg i den!
Så var det med årets projekt, som har en bit kvar till målet ändå förstås. Tur att jag har duktiga föräldrar!
Och ja, för övrigt har vi såklart lekt, badat, fikat, ätit och myst omkring sådär allmänt som sig bör en sommardag i Dalarna, i Sverige. En sista sådan, för den här sommarsemestern. Snyft.