Vi anlände älskade Stockholm idag vid lunchtid, och det kändes ju som alltid när man kommer hem. Hem. Vackert, älskat. Och idag var väl årets varmaste dag ändå? Igen, liksom. 27 i skuggan och i solen – galet.
Vi lämnade något ytterst viktigt i Dalarna – våra barn. De fick erbjudande om några dagars bonus-sommarlov och det innebär för dem en mjukstart första veckan med två dagar (torsdag-fredag) istället för fem (dessutom på annan ”sommar”- förskola) och oss en möjlighet att landa lite hemma med upp-packning och annat. Smygstart av rutiner.
Extremt välkommet, uppskattat av alla. Snälla, snälla mormor och morfar som inte verkar ha tröttnat på sina barnbarn trots bra mycket umgänge under sommaren.
Kanske roas de mer av dem än tröttnar ändå?
Som imorse, när morfarn försökte få Max att gå på pottan lite proaktivt. ”Max, ska du inte sitta på pottan en stund då?”. ”Nej, jag leker ju!”. ”Men du kan ju sitta lite på pottan samtidigt, och köra med bilarna ändå”. ”Nej, då kan DU gå och sitta på toaletten!”.
Haha! Han kan ibland, vår son. Man får inte vara dum, liksom. Sen annonserade han behov en kvart senare och satte sig på toaletten för jackpot. I övrigt går det lite sisådär med det där.
Vi då, som sagt. Stockholm idag. Bara ljuvligt, på sitt sätt, även om semestern är slut och jag blockerar tankarna på morgondagen en stund till.
Cykel runt södra halvan av stan, kompisfika, hemmafix och lång kvällspromenad. Härliga tider. Nu ser jag mest fram emot att sova i egen säng och förtränger tanken på att klockan ska ställas på väckning i tio minuter till men sen är det verklighet igen.
Hyfsat full badbrygga. Vårt område verkar ha börjat attrahera andra än de som bor här och gjort sig känt som ett city-bad.
SÅ fint vid Henriksdalshamnen!
Cykel på båt. Helt naturligt i Stockholm.
Dags för vardag. Inte välkommet men med en sådan här fantastisk sommar och semester i bagaget ska nog energin räcka länge både tror och hoppas jag på. Och, att uppskatta vardagen – till och med älska den – är ändå något av min paradgren.