Min man kan vara lätt dryg när det vankas skidåkning i Romme. Tidigt på morgonen ska man dras upp och han är inte sitt trevligaste jag på morgonen. Varför? För att någon skulle ju kunna sinka flera minuter av hans morgonåkning. Håhåjaja. Då gäller det att bita ihop och bjuda till och vara en ansvarstagande fru. Dvs inte snooza en extra gång eller tro att man ska få dricka upp hela sin kopp kaffe.
Imorse lyckades jag hyfsat bra tycker jag, satt visserligen i bilen närmare 10 minuter efter hans angivna avgångstid men så tar han höjd för en resa på 35 minuter till Romme alpin också när det aldrig tagit mer än 15. Så vi var givetvis på plats i god tid och till första stolsliften upp fick vi vänta i kö i 10 minuter innan de ens öppnade. Vad stolt han ska vara över mig!
Sen åkte vi på och njöt av att åka på tu man hand. Det innebär att köra upp och ner och upp och ner och upp och ner igen i Sydhanget och/eller Götes brant. Med de backarna i fin kondition och utöver det ett helt berg med flera olika toppar och 28 nedfarter totalt så känns Romme inte ett dugg sämre än Sälen.
Så jäkla kul idag!
Närmare 13 blev barnen levererade av morföräldrarna (winwin!) och vi övergick till familjeåkning. I år kanske Max kan klara att åka lite mer än att bara åka bandet upp och försöka hålla balansen ner i den knappa lutningen? Det finns potential i alla fall. Idag fick han testa knapplift i barnbacken och att åka med sele. Gick riktigt bra – vi ser positivt på framtiden! 🙂
Och roligt var det tyckte han, kanske framför allt knappliften.
Det blev en paus efter några åk i barnbacken (där Stella susade på som att hon inte alls haft något uppehåll sedan förra året) och Max var minst sagt trött. Så när vi sedan gick ut igen fick han åka hem igen med morföräldrarna. Skynda långsamt, inte pressa… Jobbar vi hårt på att påminna oss själva om. 🙂
När vi bara var tre familjemedlemmar som återstod tog vi sittliften upp till toppen och träffade upp kompis Annie som är 8 och kusin Nils som är 7 som åker grymt som de dalfolk de är. Stella inspirerades och hängde på riktigt bra – det märks verkligen att hon är ett år äldre i år! Orken såväl som koordination och muskelkraft är verkligen högre än förra året och hon körde direkt på hur bra som helst. Så otroligt kul att se och att själv bara åka bakom och le.
Det blev flera åk upp på toppen och sedan några ytterligare i långa knappliften och avslutning i barnbackarna och när vi sedan åkte hemåt insåg vi att vi varit i backen 8.45-16. Det är inte dåligt det inte!