Om vi längtar ännu mer efter flytt efter den här helgen? Ja. (Fast samtidigt nej efter trevliga spontanmiddagen i fredags och allt socialt torghäng men ändå). Idag var vi vid huset och fick en genomgång av alla teknikaliteter. Det är en del att lära sig om hus i allmänhet och vårt specifika i synnerhet. Väldigt mycket. Vi längtar med viss rädsla skulle man kunna säga. VI tog mått av alla rum och de var ju som de var (lite väntat och lite överraskningar) och gården i full sommarskrud var härlig. Och mastig.
Några timmar senare fick vi dock ge oss av och nu blir det väntan i sex veckor innan vi kommer dit nästa gång och då är det för att få nyckeln.
Hemmasuget är minimalt för tillfället, den halv ihopplockade lägenheten känns rörig och som att några är på väg därifrån och det speglar förstås vår mentala känsla. Så vi åkte åt andra hållet och tog årets Vaxholmsutflykt istället. Den känns obligatorisk en solig junidag.
Lite annat smått och gott klämdes in (som en bytt slang på min cykel, tjoho!) och sedan avslutade jag kvällen med ett varv runt Årstaviken. Jag är så nöjd att jag sista tiden verkligen varit duktig att ta mig ut på promenaderna trots att jag inte lyckas få någon (läs: kajenmorsa) med mig. Kvällarna är långa, ljusa och ljuvliga och värda att njutas. Ikväll stapplade jag mig runt med onda ben efter att igår ha kört Lofsans senaste 500-pass (”500 repetitioner rumpa”, ni fattar ju…), och det fick bli yogakläder på för att ta en sväng på mattan efteråt och mjuka upp den där enorma stelheten med ett välbehövligt Happy Hips.
Kvällens mat förresten – så sjukt gott. Grillad kycklinglårfilé, caprese, rostad färskpotatis med rosmarin och så en ljulig blandning på avocado och cantaloupemelon. Melonen var så galet god så jag fick lov att gå och köpa en till som kvällssnack när jag kom hem från prommisen. Schlurp.