Idag kändes det som november ute – grått och trött. Inte blev det bättre av att jag var galet trött efter den kanske jobbigaste natten sedan Meja kom. Hon vaknade till vid 2.30-snåret, vägrade somna om och ville ligga nära, nära mig och böka – och vi var alla vakna tills hon somnade om 5.20. Inte vad jag behövde efter att redan ligga på ett snitt på cirka fem timmar per natt de senaste 5 nätterna.
November är det inte än, men bilden ovan är tagen den 2a november så det är ett år sedan om en vecka. Jag var i vecka 36-37 någonting, enormt trött och längtade efter att graviditeten skulle vara över och att bebisen skulle komma. Den här november lär bli klart bättre än förra årets, på alla sätt.
Idag ställde jag in alla planer och var hemma och tog det lugnt hela dagen. Tvättade (med hjälp) osv.
En vecka kvar av årets oktober, och det blir en lugn sådan. Eller, jag och vi har en del roliga planer men jag mäktar inte ens med att komma på vad de är för jag är helt enkelt för trött. Så kan det vara!
För trött för att titta upp och se löven blir jag dock aldrig.