Det här är den finaste dalahäst jag någonsin sett. Att den är gammal är en anledning. Jag fick lov att googla lite, och tror att den är från 50-talet av utseendet att döma. Inte jättegammal, men nog ser den ut att ha upplevt ett och annat under sina 60 år? Ju mer sliten desto charmigare i det här fallet. Den andra, än viktigare, anledningen är att den är från min farmor. Det enda som hamnade hos mig efter rensningen av hennes hem. Affektionsvärde maxat.
Finaste dalahästen, med historia och med en stor portion av Dalahjärta. Jag älskar den!