Kan vi inte alla nu hålla tummarna tillsammans för att jag gjort sista besöket hos BM? Tackar. 🙂
Jepp, idag på 38+4 var det besök igen, lite ”incheckning” som min gulliga BM sa. Fast kontrollerna var samma som vanligt, och visade på bra blodtryck osv, lite lågt järnvärde (116, inte jättelågt tydligen men sjunkit lite så nu får jag börja knapra Niferex för första gången någonsin), SF-mått på 35,5 och bebis-hjärtljud på 132. Betydligt lägre än vad det varit tidigare, mindre stressad mor = mindre stressat barn möjligen?
De är ju så gulliga de där barnmorskorna, bara att K tittade på mig och frågade hur det är – och verkligen undrar hur det är och är redo att noga lyssna på svaret – fick mig att darra med underläppen. Det var inte många millimeter ifrån att jag skulle börja storgråta och säga ”jag har varit så tröööööött”. Nu sa jag det ändå såklart fast efter några djupa andetag – tänk att jag kunde ta mig samman ändå, men att det nu är på rätt väg, att jag sakta men säkert börjar återhämta mig från en botten jag inte visste att jag slagit i, och att jag börjar bli redo. Lite mer vila bara så ska jag nog orka med en förlossning – och det därefter.
Som sagt, nu håller jag tummarna för att jag inte behöver komma tillbaks igen… Annars blir det i mellandagarna nästa BM-besök inplanerats.