Under idag och imorgon gör nära 30 000 tjejer en riktig bedrift när de springar/lunkar/går Vårrusets 5 km. Jag tycker verkligen att det är så himla skön stämning på såna här lopp, riktig charm med allt runtomkring och kollektiv uppladdning.
Uppvärmning under ledning av Friskis & Svettis
Vi var ett rätt stort gäng från jobbet som var med. Alla med olika förutsättningar. Två har gått ner ordentligt i vikt senaste halvåret, två (jag och en till) har fått barn för 4 respektive 5 månader sedan, några har sprungit mycket och länge och några gör personrekord längdmässigt. Pepp!
Det är så lätt att glömma att man gör så himla bra bara genom att vara där. Det är enklare att inte orka (eller något annat) och stanna hemma. Så det är viktigt att glömma hets kring sin prestation, för prestationen är att göra det. Utifrån sina egna förutsättningar. Alla gör ju sitt bästa – och det är fantastiskt!
Lätt för mig att säga också… för jag funkar ju inte så. Men iallafall. 😉 Jag har iallafall lärt mig att vara där, och tävla med mig själv mest. Alltid något.
Nåväl.
Själv tänkte jag att jag lika gärna kunde gå ut ”hårt” (enligt förutsättningarna) och köra i det tempot så länge det gick. Kanske skulle det gå ända in i mål eftersom det ändå var bara 5 km. Det höll hela vägen, 26:18 stannade klockan på. Så himla kul att det ändå gick så bra! Fast visst är det kanske liiite roligare när man springer enligt den träning man har bakom sig… Men men. 🙂
Roliga Runtastic-appen mäter fel, 4,68 visade den idag helt felaktigt. Trist på statistiken!.
Efteråt väntade picknickpåsar eftersom vi sprang i lag. Snyggaste flaggan hade vi också.
Picknick!