Japp, lyllos mig som har världens roligaste idrott att hålla på med. Fortfarande liksom!
Ikväll blev det alltså comeback på innebandyplanen. När jag gav mig iväg hemifrån strax efter 6 kände jag mig helt ärligt avundsjuk på mig själv som skulle få ha så roligt. Weird. 🙂
Sen kom jag fram. Träffade 21 andra härliga tjejer, varav 95% jag känner sedan tidigare. Bara en sån sak, en helt vanlig tisdagskväll! Massa surr och skratt. Sen började vi spela, och h.e.r.r.e.g.u.d vad roligt det var! En timme ren lycka. Det finns ju få sporter där man kommer tokflåsande in till båset och är helt slut och bara tänker ”ååååh vad kul det där bytet var, snart får jag hoppa in igen!”. Underbart.
Riktigt bra tempo och spel var det också, undrar hur många samlade elitsäsonger spelarna på plan hade… Många. Idel duktiga spelare, grymt kul. Mitt lag lyckades vara dominanta idag, lite extra roligt, och själv fick jag till både några mål och ass och fick köra center, så det kändes helbra.
Att komma tillbaks efter barn när det gått 8 månader var bättre än som sist efter typ 3 månader. Nu har jag hunnit bygga upp både styrka och kondis, och behöver inte fega. (Fast okej då, kanske bra för mig att värsta mot-sarg-knäckarna saknades idag, haha)
Näe, grymt kul är vad det är, och jag längtar redan till nästa tisdagskväll. Och nästa, och nästa…