Jag njuter lite lugn på caféet i huset mitt emot, i väntan på några av de andra vännerna. Skönt.
Lämnade lite tidigt idag dels då det vankades utflykt och dels då Max var supertrött och därmed gnällig. Ändå omöjligt att lyckas göra minsta lilla då, liksom. Han var trött efter en tidig morgon. Usch ja, vi får ingen kläm på hans rutiner. Ibland sover han till 8 efter lite mat på morgonkvisten, ibland drar han till med 11-12 timmar på ett bräde (tyvärr mer sällan) och ibland vaknar han på natten med panikgråten.
En del av mig tror nog att amningsslut skulle behövas. Men jag vet inte… Känns som sista utvägen ändå.
Och om en månad vänder vi upp och ner på allt ändå, och går all in på tidsomställningar, delade sängar och vagnsovning i salig blandning. Bara att bita ihop och vara starka. Det kan vi. 🙂