Max vaknade åter igen tidigt – vid 06.20. Så galet otacksamt när han hela veckan vaknat en bra bit efter 7 och någon morgon till och med få väckas.
Bara att bita i det sura… Men usch, någon extra timme behöver man på helgen, så är det helt klart.

Då det var trist väder ute skrotade vi hemma hela förmiddagen med rätt bra stäm. Inte minst var de söta när de satt still båda på samma gång, det händer inte jätteofta. Max är fortfarande heeeelt ointresserad av film och TV, tyvärr. Det vore så galet skönt om han skulle roas av det en halvtimme här och där. Men nej, istället kör han  i 190 och när han väl blir sliten blir han snarare gnällig än att han sitter still. Men här satt han iallafall i flera minuter, förmiddagsmellis i form av mina frukost-pannkaksrester (pannkaka gjord på banan och ägg) gick hem.

20120422-200718.jpg

Vi följde upp med att göra något så ovanligt i det här hemmet som att baka. Jag är fascinerad av alla bakande människor där ute, det finns hur många som helst som bara älskar det. Jag fattar verkligen inte grejen. Jag tycker inte att någon enda del av det är kul. Och mycket att plocka ihop blir det dessutom.
Nåväl, Stella var iallafall nöjd och engagerad och lille pixi kom efter en stund och ville vara med han också.

20120422-200726.jpg

Resultatet blev inte så spännande. Vi gjorde fikabröd á la LCHF – kokos- och morotskakor med riven morot, kokosflingor, ägg och smör. Topping av grädde och philadelphiaost. Nej. Ska det va så ska det, trots att jag hade i lite Stevia strö så blev det för trist tycker jag. Lite sött och ta en bara kanske? Nu blev det bara en var av andra skäl. Det var inte tillräckligt kul helt enkelt. Trots att jag t.o.m spetsade med lite mörk choklad i mitten, inspirerad av ett recept hos misssagda, som lät mycket godare. Det gör jag nästa gång!

20120422-201046.jpg

Fikat bjöd vi våra vänner C & E på. C är alltså min vän och E är Stellas. 🙂 Många timmar av lek, full fart, lite gråt och lite skratt, lite fin och enkel lek och lite ostäm i densamma. Sådär som är normalt med 3,5-åringar. Väldigt trevligt, och vilken fin mage C har – nu väntar vi med spänning på bebisen som är här väldigt snart!