Sista kvällen kom så. Lika bra det, aningen många dagar blir det, med för lite sömn och för mycket osundheter. Roligt dock, jag klagar inte. Och visst var kvällen som vanligt. Vilken kan låta som att kvällarna inte bjuder på någon omväxling, men så är det ju inte. Man träffar så otroligt mycket folk, hamnar i roliga samtal med olika personer varje kväll och inte minst ser olika musik varenda kväll.
Igår kan Anna Ternheim, Hoffmaestro och Billy Idol till de jag kikade lite på, och då inser jag att jag missade ett gäng som enligt utsago var sjukt bra, som The Shins, Skrillex mm. Ajja. Ett annat år kanske.
Avslutade gjorde Rihanna, årets storbokning. Med magiska Jay Z för två år sedan i minne kändes det som en grymt bra bokning. Musik som jag älskar och som känns rätt för Peace and Love, en riktig storartist med en stor show – coolt liksom. Men… den senaste tidens rykten om att Rihanna är redo för rehab, och ett gäng inställda konserter bakom sig, hade på förhand gett en viss tveksamhet i om hon överhuvudtaget skulle dyka upp. Dagen innan spelade hon tydligen i Norge, och kom 45 minuter sent. Så när hon inte började på utsatt tid misströstade vi inte – hon skulle säkert dyka upp sent precis som i Oslo. Men nöjd blir man ju inte, så sjukt irriterande och respektlöst mot en stor publik. Illa.
Och visst dök hon upp, och det 45 minuter sent precis som kvällen innan.
Så vad kan sägas om konserten då? Jo men det är ju så coolt med en sån stor artist i Borlänge. En sån där junikväll med ljusa himlen, med så många kända – bra – låtar, som hela publiken sjunger med i. Jag kan inte låta bli att imponeras.
Men av att sjunga en hel massa playback imponeras jag inte, och inte av att vara ganska icke-närvande heller. ”I Love Sweden!” räcker liksom inte för att känna att hon ger något. Hon kändes allmänt oinspirerad och borta. Och där har jämförelsen med Jay Z för länge sedan slutat – han var hennes motsats i att leverera till sin publik. Så näe. Besvikelse. Men ändå så coolt, och hela showen var ju enormt häftig med hela dekoren och mååånga grymma dansare.
Minst sagt cool show, ljus och dekor med stora sfinxer med lysande ögon.
Och vad sjutton, när en sån artist ändå är i stan så är det väl lika bra att se det rejält, tänkte jag. Och knixade mig fram allra allra längst fram och kollade in showen från första parkett vid kravallstaketet på vänstra sidan av scen. Jomen det var ju kul ändå.
Publiken var bättre än Rihanna.
Så ja, det var synd att en så bra bokning ändå blev så dålig avslutning på en så fantastisk festival. För Peace and Love ÄR fantastiskt. I år tycker jag att det var lite för få riktigt bra band, kvaliteten var inte tillräckligt bra. Med all respekt för att jag är för lite musikmänniska för att egentligen uttala mig… men det var ändå känslan. Festivalen kan bättre.
Men grym är den och jag summerar ändå årets bästa helg. Totalt magiskt. Om vi kommer gå nästa år?! Det finns inte en tveksamhet i världen om det!
Tack för i år, Peace and Love!
