Vi tog oss ut på löppremiär med nya vagnen på förmiddagen som tänkt. H körde såklart vagnen med båda barnen i, och då skulle vi kunna springa ihop tänkte vi. Det var ju bra tänkt, men redan efter typ 6 kilometer tuggade han på och drog ifrån. Stark.
Hans utlåtande om att springa med vår Croozer 2 är att den rullade lätt, betydligt bättre än UJ/Mountain Buggy Swift som vi vanligtvis springer med (med bara ett barn såklart). Däremot var det tungt i motvind, då det var så mycket yta som fångade upp vinden. Så, funkade bra men är såklart tungt.
Han sprang såklart inte bredvid vagnen hela tiden, bara när jag knäppte en bild längs Årstaviken.
Passet då, jo men jag hade en enormt tung dag. Från att häromdagen känna mig lätt så var jag nu hur tung som helst. Benen stumma (av någon anledning jag inte vet) och näe, riktig skräprunda. Jag fick stanna och stretcha vid Slussen, dvs efter typ 8 km. Sen fick jag kämpa med mig själv för att slå ner på tempot och tycka att det var okej, vara nöjd över lång runda och härlig inramning snarare än att tänka på tiden. Svårt. Men det är klart man ska vara nöjd med en 13 km-tur oavsett tid!
Tiden då, ja nu strulade appen så den mätte helt konstigt i början, så enligt den var rundan typ 17 km. Nej, det var den inte. Sist jag sprang mätte den korrekt och då 13 km. Så 13 km på 1:10 ger snitt-tempo på 5:33. Förmodligen strax under 5:20 i början och strax under 6 på slutet. Well well, man kan ha en sån dag ibland också. Försöker jag tänka.
Crazy mätning i början som synes! Söder runt, motsols kändes väldigt ovanligt.