Jamen det finns ju! Det är härligt med riktigt grymt väder ett tag till. Eller vaddå ett tag till förresten, det är ju först nu det är riktig sommarvärme!
Äntligen en anledning att skriva om min syn på sommarvädret.
Jag är ju optimist, väljer att se positivt på saker. Så det är ju konstigt att just jag har så otroligt svårt att se ett okej väder denna sommar. Runt om mig tycker jag folk pratar om att ”vädret har ju ändå varit rätt bra tycker jag”, för det tycker fasen inte jag. Inte bara för att jag inte var där det var soligast (=Stockholms skärgård) utan för att de bra dagarna knappt faller inom mina kriterier för sommar-bra. Jag förväntar mig inte en massa sommardagar med 30-gradig värme. Jag föredrar lite moln framför sol, och att ligga på stranden tilltalar mig inte särskilt mycket.
Men jag vill ha dagg i gräset på morgnarna, lite värme i luften fastän klockan bara är 8. Jag vill inte behöva ta på mig en tröja så fort solen går i moln. Jag vill att dagens sista strålar ska värma min kropp, och jag vill ha magiska kvällar ute i en dagsljus sommarkväll. Ta på mig en tröja, fäktas mot mygg – men inte ta på mig en dunjacka eller gå in. Inte ens i ett uterum. Det är inte svensk sommar för mig, eller jo – men det är inte en sommar med bra väder. Sorry, men 18 grader duger inte – även om det är uppehåll. Regn är inte lika med dålig sommar. Sol-moln och 18 är däremot just det, för det är att snuva oss på den där fantastiska årstiden sommaren är just i Sverige. Som vi behöver, för att klara resten av året och kunna försvara vårt val av land för oss själva.
Fast många ser vädret positivt. Det är bra. Och det är kanske ändå just för att vi svenskar är överlevare. Annars skulle vi aldrig bo i det här landet. Vi klarar det, för att vi måste klara det.
Men nej, minst en högtrycksvåg som hänger i sig en vecka – det är minimum, anser jag. Och det känns som att det är först nu den är här – förra veckan var det rätt bra och denna vecka är det varmt och helt ljuvligt. Som det ska vara (helst när man har semester 😉 ).
Det är liksom såhär man vill ha det. Man vill sitta ute och käka picknic klockan 5 och inte tänka det minsta på att klä på sig. Och det är ju tur att man kan göra det även om man jobbar, hämta på förskolan och ta med en filt till Tanto och käka (iallafall barnens) kvällsmat ute. Det är livskvalitet i vardagen!
Hur man hinner när man jobbar heltid? Inte så svårt. En för barnen perfekt mixad pastasallad går ju att få genom självplocket på Hemköp. Förberedelse = noll. Samma nivån som prestigen. Färdiga plättar? Funkar också.
Brukar tycka att det är lite ofräscht med salladsplocket när det ligger där helt öppet hela dagen, men himla smidigt ibland.
Sen hängde vi såklart kvar och lekte i Drakenbergsparken. Max hittade en rutschkana han åkte i kanske 100 gånger. Inte den nedan, där nöjde han sig med 15. Men tekniken var kul på denna, han körde som det ser ut från vänster till höger – slängde sig långt ut med ett skratt, hängde lite grann, drog sig in igen (stark!) och sen nedåt med ett leende. Gosunge.
Han är ju bestämd den lille (också) så numera ser det ofta ut såhär. Om man ens får upp honom på brädan, helst vill han gå själv. Stella däremot tackar aldrig nej till en liten åktur, hon som förväntas knata mest hela tiden nuförtiden. Alla sätt är bra utom de dåliga.
