Hejaropen, framför allt från min man, övertygade mig. Jag har ju ändå håret uppsatt 2 dagar av 3 – minst – (och rätt lite hår rent allmänt) så skillnaden är ju inte så stor. Fast samtidigt gigantisk.
En ganska sent påkommen konferens för Henke gjorde att jag inte fick enbart skön egentid hos frissan – men barnen var fascinerade och snälla och åt lugnt från varsin pastasalladburk tills kompis-Mackan kom och befriade Max från frisörtristessen. Eller mig från honom, hur man nu vill se det. Tack!
De tyckte det var väldigt spännande att frisören målade i mitt hår. Stella frågade vilken färg jag skulle ha typ 100 gånger. Hon fattade inte riktigt det där med ”min vanliga” som inte ”är så mörk som i botten”. Hon lär bli varse om 13 år eller nåt.
Ett par timmar senare (frisören tog god tid på sig, tyckte nog det var lite kul att få göra ett riktig rejält klipp tror jag) såg jag ut såhär. Lite sådär extrafluffig som man alltid är när man blivit frisörfixad, men i övrigt enligt specificerade önskemål tycker jag. Ska bli intressant hur jag upplever det att sköta frisyren själv. Enkelt, inbillar jag mig, men man vet ju aldrig.
Mycket gillande och kommentarer på Insta. Tack hörrni! Jag gillar egentligen inte ”har du klippt dig?”-kommentarer, alls, men hellre på insta än i verkliga livet. Det kan jag nästan dra mig lite för. Jaja, men låt oss nu prata om något annat, typ. Känner ni också så, eller är det bara jag?