Den här bilden är tagen när jag var i vecka 28 med Max. Jag står och väntar på att börja ett Shape-pass på SATS.
Det är ganska exakt tre år sedan. Jag kunde bara gå på pass, hade ingen kunskap om gymmet. Jag visste lite om gravidträning för jag hade läst på och undvek vissa övningar man inte ska göra, men helt noggrann var jag inte. Ibland bad jag instruktören om lite hjälp, sa åt dem före passet att de gärna kunde säga till om det var någon övning jag borde göra annorlunda. Kunskapen var, minst sagt, lite sådär.
Idag, bara tre år senare, känns det som att vi är i ett helt annat läge vad gäller träning under graviditet. För det är väl inte bara mitt medvetande, väl?
Det känns som att man tar kvinnans välmående under graviditeten på lite större allvar. Man tänker inte att det är 9 månader av vilande och svullande, utan att en stark kropp som hålls igång så bra det går utifrån de förutsättningar man har är något positivt för tiden som kommer sedan. Förlossningen såväl som tiden efter den.
Efter den ska vi inte tala om. Jag gick visserligen på SATS mamma-barnpass både med Stella och Max, men nu är utbudet större. Råden kring hur man ska träna sig tillbaka till grundstyrka är fler och mer lätt-tillgängliga. Det finns appar (ni med små bebisar, missa inte ”mammamage” som finns att ladda ner) och en hel massa rekommendationer.
Jag önskar att jag hade vetat lite bättre redan från början. Jag har visserligen haft tur, mått bra båda gångerna, hållt igång med träning länge, varit snabbt tillbaka igen. Men det finns många saker jag hade kunnat göra annorlunda och bättre.
Idag skriver Lofsan om att hon behöver gravida modeller till ett stort träningsreportage i en av de stora föräldratidningarna. Kanske är det du, om jag har några gravida läsare? Om inte annat så är jag bara glad över det rent allmänt, sådana reportage efterfrågas och behövs.