När man somnar klockan 3 på natten är det skönt att bo precis bredvid skogen, för det är ju lagom att gå ungefär just så långt för att få en härlig dos av skog och frisk luft, när den omväxlande sovmorgonen (först jag, sedan Henke) tagit slut vid 10-snåret.
Porten mellan fina Kajen och sköna skogen är å ena sidan rätt urbant härlig (nedan, under Årstabron), å andra sidan katastrof – om ni gått där har ni kanske sett vilket skrotupplag det blivit på slutet? Helt sjukt, är det JMs byggen som kastat allehanda (farligt!) skrot där?
Fast under bron är det urbant härligt, tycker jag. Och barnen kastade sten i vattnet vid strandkanten ungefär hur länge som helst.
Sen kommer man snart till detta. Som vilken skog som helst, förutom lite större ”stigar” – något både vi och våra barn uppskattar. Vi gillar naturen, frisk luft och aktivt liv – men har inga riktiga skogsmullar inneboende i våra kroppar. Lagom räcker.
Idag fick det bli helt vagn- och cykelfritt och barnen är inte de minst lata av alla men klarade både längder och backar bra med lite pepp.
Vi slutade ovanför Årstabron och utsikten där är ju bara för ljuvlig. Spana på tåg är en evigt populär aktivitet, och sedan blev det lek med kojbygge och fika med varm choklad i Äventyrsparken just på andra sidan spåret.
Barnen var rejält trötta efter den långa promenaden och det tyckte vi förstås inte gjort något, lite film-vila för små och siesta för stora var välkommet på eftermiddagen. Trevliga middagar / umgänge med vänner ska inte behöva sluta i förtid, det går ju hur bra som helst att orka både och. Det är en inställningsfråga det där, är jag övertygad om.
För övrigt har jag alltid älskat hösten (mest av alla årstider tror jag nästan), men är det verkligen såhär fint varje år?! Förmodligen men det är ju helt galet. Eller så är det att perioden i år inletts så regn-befriat så att dagarna då vi njuter inramningen blir fler. 2013, ett vädermässigt magiskt år.