Jag är så tacksam. Sommaren har verkligen inletts på allra bästa sätt, och midsommarhelgen är nuförtiden en av mina bästa helger på året. Förra året skrev jag lite närmare om de traditioner vi skapat ihop med några vänner, och de lever. Vi hade ganska exakt samma upplägg och allt var precis som det ska. Som vi vill ha det. Lägg därtill ett fullkomligt underbart väder med sol och värme, och ja – midsommar kunde inte varit härligare än vad den varit, denna långhelg på Vindö i Stockholms skärgård.
Lika mycket som vi 6 vuxna njuter är jag säker på att de 8 barnens barndomsminnen skapas. De drar runt i en flytande flock, från uppdelade ner till två i antalet till alla åtta ihop. Sällan någon själv. Det är olika konstellationer och lekar som skapas (och absolut iPad-tid som behöver tjatas), och årsskillnader som faller i skugga bakom allt som är i gruppdynamik och aktiviteter.
Jag tittar på mina barn, och slås av vilka de är – eller i detta sällskap får vara. Stella som är (knappt) äldst och ibland går in och medlar, till oss vuxna förmedlar vad som faktiskt hänt och som samtidigt får vara väldigt långt ifrån mellanstadiets faktiskt stundtals rätt utmanande sociala spel. Barndoms sommar. Det är Max som glider omkring och på ett självklart sätt tar sin plats och väljer det som faller honom i smaken för tillfället, både avseende aktiviteter och kompisar. Och så Meja. 3,5 år gammal har hon kommit ikapp tillräckligt för att faktiskt också kunna vara med. Leka med de tre som är två år äldre och närmast i ålder, eller med någon av de äldre som i just denna situation och detta sällskap inte har något emot att bjuda in henne i det som pågår. Eller ta hand om. Vi har inte behövt vaka överhuvudtaget och nej – vi är inte på ”andra sidan” helt ännu men det känns nära nog. Denna helg har varit så avslappnad!
Så, det har vi gjort. Och nätet har svämmat över av glada midsommarfirare. Kanske har vädret bidragit lite extra. Så, vi lämnar det med det.
Barnen har sommarlov sedan en dryg vecka och Max har hunnit med en veckas fotbollsskola. Meja sa hejdå till förskolan efter avslutad dag i torsdags, och vi jobbar i en vecka till men nu med barnfri tillvaro hemma. Det känns nästan som semester, förstås. Bara jobba, liksom – hur slappt?! Meja är på väg mot Småland och Astrid Lindgrens värld med en kusin och farföräldrar och Max och Stella har bevisat sin mognad och åkt tåg själva till morföräldrarna i Borlänge. Jag är så imponerad! Det tvekade inte en sekund när de fick frågan om att klara det själva, och för min del var det kanske en aning utanför bekvämlighetszon men kändes ändå så rätt. De måste få våga vinna. Grymma barn! Stella ska gå på showskola en vecka och Max njuta av full uppmärksamhet från mormor och morfar.
Hemma har det blivit smultronhav. Sommar.
Förresten så kan jag lägga in en parentes om en annan härlig grej förra veckan. Jag och två kompisar var på Yasuragi Hasseludden, vilket en av dem fick i 40-årsfest av oss två andra alldeles nyligen. Och det var så bra. Jag har bara varit där en gång tidigare och det var för närmare 10 år sedan. Då var jag inte jätteimponerad, men nu efter renoveringen för ett par år sedan var det verkligen fint. Vi åkte ut efter jobbet, hade en kväll på badet och en sen trerätters i restaurangen (bra men inte fantastiskt), tog en yin yoga-klass, sov en riktigt god natt, åt grym frukost och skiljdes åt efter en morgon-meditation för att åka till jobb (jag) eller skärgård och familjer. Att sova över var så rätt, och att ta chansen till några klasser likaså. Jag var så mycket mer avslappnad när jag åkte därifrån än när jag kom.
