Vilket annat liv vi lever idag mot för ett år sedan. För ett år sedan började precis coronarubrikerna äga nyhetsbevakningen och vår värld var på väg att krympas – men för exakt ett år sedan visste vi ännu inte det.
Vecka 7 2020 var jag i Italien med min man. Njöt magiska alper, skön snö, god mat och tid på tu man hand. Dagarna i Champoluc. Så fantastiska.
Vi hade bara varit hemma i några dagar när beskedet om att viruset tagit sig till Europa och då just till nordvästra Italien.
Men, fortfarande var det ju dock långt ifrån Norden. Väl?
Den 18 februari 2020 åkte jag till Köpenhamn, med jobb på agendan.
Fina Köpenhamn. Men, med liv med lättja bakom mig just innan blev det inte kontinentalt njut utan en löptur i en februarimörk stad. Med en och annan fotopaus, för ändå; Köpenhamn, åh älska Köpenhamn!
Sedan dess har jag inte satt min fot på ett flygplan eller ens en flygplats, inte varit längre söderut än Halmstad, mer norrut än Åre, öster om Stockholm eller väster om Borlänge. Och inte ens till de städerna, våra hemma men inte hemma, har det varit fritt att resa det senaste året.
En krympt värld? Ja. En aning.
Så, ett år har gått. Jag tycker inte bara att världen har krympt – jag tycker att hela livet har det. Resor är en stor del av mitt livselixir, och jag kan inte sluta drömma om resten av livets resor – men har fortsatt lugn inombords av att de är sen men inte nu. Men allt annat? Åh. Jag vill kunna röra mig fritt i min stad. Korsa kommungränsen från Nacka till Stockholm – jag gör det knappt. Är det två gånger sedan nyår? Jag vill kunna vara med mina vänner. Ha ett helt gäng hemma, med barn som röjer runt om. Vill vara med våra föräldrar, vill att de ska få vara med våra barn. Så mycket tid som missas. Låta barnen leva ett fritt liv, med sina relationer och sina fritidsintressen. Gah! Jag saknar allt som var då, och jag sörjer det fanimej. Kan inte använda andra ord än så. Givetvis hittar jag många ljuspunkter och självklart älskar jag att det viktigaste (familjen) är vad det är – men vingklippt. Lever till vaddå, 30,40%?
Ett år. Ett annat liv.
Hur lång tid framåt kommer vi ha det såhär? Vad tror du?