Det är ju inte helt lätt att motivera sig till det där träningspasset alltid. Som när man gått upp för tidigt för att vara efter en kompismiddag där man kommit hem vid halv 2, gjort för många timmar i ett köpcentrum (jag och Max köpte byxor till resan + skridskor åt Stella) och framför allt spenderat halva eftermiddagen i sked i soffan med en lite hängig dotter.
Men så vet man ju hur det blir om man väl reser på sig och ger sig ut. Man kommer njuta, det kommer vara vackert och faktiskt bara härligt. Visserligen unnade jag mig en mysjogg idag för att det var så länge sedan – så det känns ju enklare än intervaller, även det senare ger mer adrenalinpåslag och på ett sätt en ännu bättre känsla. Men iallafall. Jag hade ju rätt, jag visste ju. Jag njöt i knappa halvtimmen idag, lätt lyrisk till och med där jag sprang i en skymnande omgivning med rosa himmel norrut över Södermalm och glödande dito över den sydligaste himlen. Fantastiskt. Träningsglädje.
Kyligt börjar det bli. Inte så vackert men otroligt skönt är det med shorts utanpå tightsen när det blivit lite kallare. Idag med någon plusgrad var vanliga långa tights + shorts + underställ + fleeceväst + tunn löparjacka perfekt. Tights Craft (tunna, börjar bli dags för tjockare), shorts Nike, strumpor Gococo, skor Asics (måste köpa nya!), löparjacka Stadium/Soc, mössa Intersport/McKinley (underbart skön, fleece inuti), reflexväst Röhnisch.
Sedan var jag ju varm och energisk, löpning gör lätt det med en, så jag följde upp med Lofsans benpyramid och en omgång happy hips. Roligast med det var att Stella blev ännu mer inspirerad än hon brukar så jag letade upp barn-yoga på youtube och Stella körde glatt och fokuserat en halvtimmes yoga. Coolt. På slutet låg hon och gjorde avslappningen och då ville Max klämma sig in (trots erbjudande om egen matta). ”Jag blir störd! Jag blir UPPRÖRD!” tjöt Stella, som verkar kunna bli en yogish inifrån och ut. Fokuserad, som sagt.
