Det var bra att vi höll oss avskärmade igår för idag ligger Henke. Skit.
Enormt jobbigt för honom förstås och själv var jag inte alls sugen på att köra dagens race helt själv. Med hela familjen hade vi en kvalitetsdag framför oss, själv – not so much.
Stressa iväg två barn, Stella på ute-Knatteskutt till en början men tröttnade ur när hon såg mig och Max (som var ner än lagom vild) i parken och där sprang de åt två håll i en timme.
Hem, i med käk, stress-stress, ner med Max i bingen, skjutsa Stella (och kompis) på långväga kalas – passa på med egen utelunch och andas medans han fortfarande sover, sen får jag hem och rycka in. Innan det är dags för Stellas fotboll där jag redan sedan förra veckan vet att det funkar sådär att vara med själv och ha Max.
Dagar som dessa hatar jag att inte bo i samma stad som barnens mor/farföräldrar.
Och hur nöjd jag blir när 90-kronorsmackan ser ut som nedan? Ärligt talat, uselt. Isbergssallad, tomater, torrt köpe-lantbröd? Till det en capuccino helt utan skum. Drömmer man om att öppna café och satsar kanske man ska ha liiiite känsla och ansträngning, väl?
Med det har Max vaknat och jag tar på mig mammahatten igen. 5 timmar kvar av den här dagen (om de somnar lätt). Nåväl. Stella kalasar en timme till och blir hemskjutsad så jag har iallafall inga syskonbråk att stävja på en stund, alltid något.