Inlägg i samarbete med EF Education First
Guadeloupe är ett franskt department, och franska är också språket i landet – och eftersom de många turisterna är franska till ungefär 99% är det också det enda språket som talas, finns på skyltar och menyer och överhuvudtaget fungerar att ta sig fram med i landet. Jag var lite beredd på det men samtidigt inte. Att det skulle vara så svårt att göra sig förstådd i landet hade jag inte kunnat föreställa mig, och jag fick sådant sug att använda en kommande resa som anledning att plocka upp ett språk. Eller ännu hellre – faktiskt kolla in utbudet av språkresor, och göra språkstudier parallellt som jag upplever ett land. Vad gäller just Guadeloupe så hade det varit smidigt att kunna göra mig förstådd i smått såväl som stort – engelska funkade inte alls – och allra mest att kunna kommunicera med lokalbefolkningen. Det hade kunnat ge en extra dimension på resan. Språk, alltså. Vilken brygga mellan människor det är ändå!
Språkresor – en snabbiljett till språket
Jag är helt flytande på engelska och i skolan läste jag även spanska och tyska. Språk har alltid varit ett intresse för mig, och en del av mig är så ledsen att jag tappat ”mina” gamla språk så. Engelska funkar liksom alltid – så var i ligger den starka motivationen till att åter igen plocka upp exempelvis tyska? Det känns så långt borta att faktiskt ta tag i det. Och, sanningen är också att tyska ärligt talat känns rätt tråkigt. Spanskan vore kul att ta upp, men det som hände på Guadeloupe var att jag för första gången någonsin blev sugen på att lära mig franska. Kanske var det att jag faktiskt blev tvingad att lära mig ett gäng ord, och kunde börja urskilja ord från varandra? Vi var där i 10 dagar, men bara av det blev franska att nästan kännas bekant. En sorts språkresa bara det – men givetvis skulle jag behöva studier samtidigt för att lära mig mer ordentligt.
När man går i skolan finns vissa drivkrafter utöver språket när det gäller att åka på språkresa – som erfarenheterna, friheten, vännerna, att boosta en framtida karriär och att lära känna ett ställe mer på djupet, men som vuxen skulle jag ändå känna att språket i sig lockade allra mest. Man blir aldrig för gammal för ett nytt språk, och jag tycker verkligen att det är coolt att det finns språkresor för vuxna. Kanske sker det någon gång – att jag beger mig till härliga Nice och lär mig franska under några veckor eller mer. Vilken dröm!
Och sedan, sedan kan jag åka tillbaka till Guadeloupe och välja fritt från menyer och hänga med lokalbefolkningen. Ja tack!